Fotograf: Olek Perski & Jörgen Ragnarson

”Det sitter en kvinna uppflugen på en hög stege med en papperskasse nerdragen över ansiktet. ”Bonus på allt!” står det frejdigt på kassen”.

Där inunder döljer sig Dolores, en smärtforskare som just avslutat ett vetenskapligt seminarium om fysisk smärta och begivit sig ner i tvättstugan för att hitta sin svarta klänning som hon ska ha på årsdagen av sin syster Felicias död.

Via Dolores handlar om en kvinna som är utanför sig själv och inte går att nå. Felicia blev påkörd av en bil och dog. Dolores vill till varje pris hålla ifrån sig minnet av den döda systern och blir kvar i källaren. Långsamt drivs hon allt närmare det ofrånkomliga mötet med sin egen förträngda sorg och smärta.

Där Dolores står för det korrekta, strama och vetenskapliga står Felicia för känsla, utspel och det irrationella. Dolores är ljus och Felicia mörker, två sidor av samma mynt. Och de hänger samman, fast Dolores inte vill det.

Monologen Via Dolores var en nedstigningsberättelse om en kvinna av idag, med den sumeriska myten om Inanna som klangbotten.

Projekt gjordes i samarbete mellan Michaela och dramatikern Kerstin Perski.