ROSE får ROS av ledande kritiker, Briljant, gripande, En helgjuten föreställning.

“Vad är identitet? Varför nationell och kulturell identitet viktigt? Räknas det som står i passet eller det man känner i hjärtat?

Ur de här frågeställningarna utvinner Michaela Granit trovärdig stor smärta och vemod.”

Isabella Rothberg, Hufvudstadsbladet

”The thorough direction by the Swedish director Michaela Granit undresses the melodrama of the text, by showing the events almost as laconic, as scenes that have been cut away from their background.

Markus Fagerudd’s unassuming music, Hanna Mikander’s sounds and Karin Lind’s distinct scenography, onto which abstract references of the past is projected, provide a rhythm to the plain expression”.

”The actors have space to focus on the essential within this frame”

”Rose is apart from a play on ethnic identity and religion, also a play about a father-daughter relationship, and about discovery and abandonment. The arrangement and the clarity in the portrayal creates a prepared surface for anyone, but secondary and upper secondary school students who know enough Swedish might be most rewarded in watching and discussing it”.

Suna Vuori, Helsingin Sanomat (Finland)

Stark pjäs om livslögner

"ROSE är en helgjuten föreställning med många bottnar och hög kvalitet. Det är en stark pjäs om livslögner... på scenen står två utomordentligt skickliga skådespelare. Deras samspel är skådespelarkonst när det är som bäst".

Ari Sundberg, Vasabladet

”Den engelska dramatikern Hywel Johns pjäs Rose som spelas på Svenska Teaterns Amosscen laborerar med stora frågor om identitet, rötter och ursprung, och om vad som händer barnen när föräldragenerationen gör sitt yttersta för att utplåna alla spår av sitt förflutna”

”Kombinationen av det episodartade formatet och scenernas intensitet ger ett närmast filmiskt intryck och den uppspjälkade kronologin fungerar smidigt och känns innovativ. Men det som framför allt håller mitt intresse fångat under pjäsen är kombinationen av kompetent regi och riktigt starka skådespelarprestationer.

Svenska Michaela Granit, som både varit verksam internationellt och vid flera av Sveriges stora teatrar, har gjort ett gediget regiarbete och på scenen ger Dick Idman och Cecilia Paul verkligen järnet i sina roller. Ömsom smyger de på tå runt varandra, ömsom tappar de behärskningen och aldrig sviktar deras närvaro på scenen.”

Anna von Bonsdorff, Ny Tid (Finland)

"Briljant" säger Egil Green i Borgåbladet

"Smidiga scenbyten med musikaliska och visuella effekter mellan nutid och återblickarna håller intresset för pjäsen levande.

… tilltalet är så universellt att publiken utan svårighet inser vad det betyder att leva i en värld utan förankring i det egna rötterna.

Dick Idman svarar för en gestaltning man inte kan kalla annat än briljant. Hans minspel i sjukhussängen i kombination med den slagrördes oartikulerade tal står i skarp kontrast till hans tidigare hett eftertraktade strävan efter ett nytt perfekt språk, som ändå avslöjas av det idiomatiska uttrycket.

Cecilia Paul svarar för en rolltolkning som växer i intensitet fram till den dag Rose blir kvinna och vuxen. Då vågar hon ifrågasätta och bjuda sin far på ett motstånd det slår gnistor om. Slutscenen är överraskande".

Egil Green, Borgåbladet

"Tät och rytmisk"

"Michaela Granits regi är tät och rytmisk och växlingarna mellan de olika tidsplanen sker snabbt och smidigt på den öppna scenen".

Christel Pettersson, Radio Vega

"Dick Idman lyser som Arthur"

Isabella Rothberg, Hufvudstadsbladet  

"Michaela Granit har byggt upp föreställningen som en thriller Rose är en välgjord föreställning om identitet, nationalitet, rötter och hemmahörande".

"Den lever på Pauls och Idmans skickliga spel och på den allmänskliga tematiken. Alla behöver höra hemma någonstans, och ha en personlig identitet. Vi kan försöka glömma våra rötter, men rötterna glömmer inte oss."

Martin Welander, Västra Nyland

"ROSE griper tag med explosivt utspel"

Ulf Persson, Recensenterna.fi