konstnärlig ingång

konstnärlig ingång – Michaela om arbetet

Mig äger ingen av Åsa Linderborg är en djupt berörande livsberättelse, med en röst som öppet vågar bjuda på sig själv och beröra upplevelser som kan vara svåra att tala om och sätta ord på, skildrat så kärleksfullt och komplext så som livet många gånger är.

Det slår mig också att det är ett sällan gestaltat porträtt av en man, en ensamstående hårt arbetande pappa med sin dotter, något man oftast inte ser på teaterscenen. I boken finns flera teman som engagerat mig under senaste åren, som när jag iscensatte Susanna Alakoskis roman Svinalängorna. Här finns beröringspunkter; barnets subjektiva blick och överlevnadsförmåga i relation till föräldrars alkoholism, och dess kamp med skamkänslor och förmåga att ta på sig skuld och ansvar för sina föräldrar. Berättelser som står i relation till identitet, utanförskap och klasstillhörighet.  

Det är en stor utmaning att transformera en så älskad bok till ett tredimensionellt liv på scen. Åsa Lindeborgs text och språk gav mig bilder, öppnade minnesrum, av en tid i Sverige med folkhemmets storhet och fall . Färger, dofter och komplexa människoporträtt fyllda av humor gav rum till frågor och fantasier för iscensättningen. Att som regissör få möjligheten att två gånger dyka ner i Mig äger ingen, och att tillsammans med två olika ensembler få beröras av och utforska berättelsen är en gåva, först i Norge på Riksteatret och nu i Sverige på Kulturhuset Stadsteatern.
 
Skärvor av ett minnespussel var en tidig tanke som föddes när jag läste boken. Det blev också en ingång för min bearbetning i möte med Emmas Broströms dramatisering. Jag har tillfört en dimension med brottstycken och meningar ur boken - ett sökande jag, en röst som växer ur hennes medvetande.

Associationerna och de sceniska situationerna skapas utifrån Åsas blick, en subjektiv minnesvärld.  Vi möter en Åsa som precis har förlorat sin pappa, Leif. Hon har kommit till hans lägenhet för att sortera och slänga. Hon möter i sig själv tankar, frågor och motstridiga känslor, skilsmässan och mamman som flyttade, uppväxten med sin ensamstående alkoholiserade pappa. Vem var han egentligen, vad längtade han efter, vad hände med hans drömmar om ett bättre samhälle? Leif, Draktämjaren, en pappa som hon älskade och fick kärlek av, trots alkoholen och det hårda arbetet på Metallverket.

/Michaela Granit