”En oerhört bra uppsättning av ett färskt storverk.”

Jag blir helt lycklig av att någon nyligen har skrivit en pjäs som grabbar tag i ett ämne, och driver ämnet hela vägen fram till en vittförgrenad fråga om vår tids laddade förhållande till äkthet.

I stället för att mumla om kontaktlöshet och splittring, eller annat som är som att snacka om vädret på en teaterscen. Mot slutet av första akten är jag övertygad om att jag ser en fantastisk föreställning. Det är som om texten formuleras för första gången, och uppfinns där och då av just de skådespelarna.

Malin Ullegren, Dagens Nyheter

Michaela Granits regi ser till att ensemblen håller en spelstil där replikerna fälls med övertygelse trots de plötsliga och ständiga kasten.

Här ges också den form av lakonisk humor som avslöjar Bärfuss humanism, en punkt utifrån vilken det är möjligt att till synes objektivt betrakta scenens konflikter.

Claes Wallin, Aftonbladet

Scenografin blir till i stunden när skådespelarna drar några kritstreck på golv och vägg.

Greppet känns som något mer än grepp, som en stor känslighet för pjäsens ovanliga klarhet. I Michaela Granits regi har hela ensemblen hittat ett ömsesidigt och perfekt tillstånd av hur ska det gå-realism, som vilar mot en dånade fond av absurd och surrealistiskt.

Malin Ullegren, Dagens nyheter

Bussen en dramatisk resa som inte bara släpper in några av samtidens mer svårdiskuterade ämnen, utan framförallt visar hur detta kräver en teaterestetik fjärran från den kära gamla svenska naturalismen.

Claes Wallin, Aftonbladet

Sprängfylld av idédiskussioner och skärvor av verklighet.

Svenska Dagbladet

En drastisk resumé av allas vår kollektiva livsresa.

Expressen